Ja så var man då hemma efter en vecka med blåst och stiltje blandat. Skotern gick som en klocka och betedde sig som värsta höghastighetsfärjan när jag korsade Mysingen i 13-14 m/sek och med 1,5 till 2 metersvågor och krabb sjö. Nedlastad med dykarrigg med extraflaska, reservdelar till bekanta på ön och en massa annat smått och gott var lastvikten c:a 100 kilo. Marschfarten hamnade mellan 18-22 knop beroende på våghöjd och våglängd och jag är imponerad över att en sån liten farkost är så sjöduglig. Jag hade aldrig åkt över med en snurrebåt i det vädret.
Det finns ingen insjö som kan prestera sämre förhållande och jag hade ändå vågorna från sidan hela resan. Den som påstår att en vattenskoter är en leksak åker på en propp.
Jag kombinerade sjökortsplottern med en handhållen GPS, en Garmin 60 cs med sjökort i och det visade sig vara rena lyckokastet. Plottern har stora siffror och stor skärm så den fick agera knopmätare och översiktskort medans den lilla var inzoomad ganska rejält för att visa rutt och hinder i realtid. Det är trångt bland kobbarna och på ett ställe hos bekanta därute "sladdade" jag in vid deras brygga som om jag kört cross och dom bara gapade, i den farten hade aldrig någon kommit in i "inre lagunen" tidigare för där är TRÅNGT och "miljoner stenjävlar" som han sa. Han har testat flera med propellern själv,
Vattenskotern är ett hellyckat koncept kan bara konstateras, och utvecklar nån bara konceptet ytterligare till en gren av nyttofartyg också så tror jag att den kan slå ut små snurrebåtar på sikt, likt fyrhjulingarna som ju fått status som både lekmaskin och arbetshäst.